Kanaliserat - Jag är den jag är

Texten kan gärna läsas som en meditation.

Jag är den jag är.

Jag älskar mig själv för den jag är.

Mitt liv är precis så som det ska vara.

Mitt liv har tagit form precis så som det en gång bestämdes.

Ibland kan livet kännas som om jag vandrade i en mörk granskog.

Granar som står tätt, tätt, inget solljus klarar av att tränga igenom det täta grenverket.

Allt jag ser är granar. De växer så tätt, tätt att jag varken vet varifrån jag kommer eller vart jag är på väg.

Jag är helt själv, känner mig ensam.

Min kunskap om att jag egentligen aldrig är ensam, har jag glömt bort, förträngt.

I den stunden är jag fast.

Fast i mig själv, fast i skogen, fast i livet.

I den stunden är jag ett offer. Offer under omständigheter och prövningar som mitt liv ger mig.

I den stunden glömmer jag att saker sker av en anledning, för att jag ska växa med min själ.

I nästa stund ändrar jag fokus.

Jag ser på mig själv ur en utomståendes perspektiv.

Jag vet att andras problem kan verka lättare att lösa så jag blir någon annan.

Jag blir min guide, min städiga följeslagare som aldrig fastnar i skogen.

Min guide som alltid ser solens strålar som lyser upp min väg.

När jag nu ser genom min guides ögon, märker jag att granarna inte alls växer så tätt som jag först upplevde det.

Jag märker att solens strålar når den gran som står bakom mig.

När jag ser ner på marken, ser jag stigen.

Jag ser att stigen har lett mig exakt dit där jag ska vara.

Jag ser att stigen leder runt granarna.

Jag är inte alls vilse.

Jag är precis där jag ska vara.

En våg av tacksamhet sköljer genom mig.

En känsla av lätthet infinner sig.

Jag är den jag är.

Jag älskar mig själv för den jag är.

Mitt liv är precis så som det ska vara.

Mitt liv har tagit form precis så som det en gång bestämdes.